Att vara pappaledig är ingen dans på rosor vill jag säga. Upp tidigt och göra välling till Lillan. Sedan är det dags för påklädning och avfärd till öppna förskolan. Vilken personal man möts utav och vad mycket barn det var där. Jag fastnade vid modell lerans bord och gissa om tiden gick fort. Satt och jobbade med en elefant i naturlig storlek när en av fröknarna kom fram och sa:

- Du kanske skall låta barnen få lite lera att jobba med?

Blev lite paff över den frågan och svarade:

- Jag har ju just gjort klart snabeln så Ni kan väl inte avbryta mig nu!

- Jo, Lars! Barnen vill ju också leka med leran, svarade hon barskt.

Kan väl säga att jag blev lite grinig, tog på mig kläderna och åkte hem med kommentaren:

- Tur att man inte behöver gå här!

Kommer hem till lägenheten och tystnaden, det var ett väldigt väsen på skolan så jag hade lite ont i huvudet. Tog ett par alvedon och gick för att vila lite framför TV:n i soffan. Tyckte det var ovanligt tyst och föll snart till sömns. Plötsligt väcks jag av att dörren slås igen. Det var Maria som kom hem efter sin dag på jobbet.

- Hur har det gått, frågade hon

- Jo tack bra, men jag hann aldrig klart med min elefant!

- Sover Lillan?

Just det ja, Lillan! Det hade jag ju helt glömt bort. Det var ju därför det var så lugnt och skönt. Nu gällde det att hitta på nåt bra.

- Hon tyckte det var så roligt på dagiset så hon vägrade att åka med hem men jag lovade att komma vid den här tiden.

Snabbt ut i bilen å full fart till dagiset och där satt min lilla ängel och väntade.

- Vart tog du vägen, frågade Gunilla.

- Jag sa ju till Therese att vi provar en hel dag idag och är det något så får Ni ringa.

- Okey, Therese gick till tandläkaren och glömde väl att tala om det för oss. Kan säga att det gått jättebra i alla fall!

- Det visste jag väl, svarade jag. Man skulle inte kunna få med sig lite modell lera hem så jag blir klar med elefanten så snart som möjligt.

- Vi stänger nu, sa Gunilla