Ännu en ny morgon med doft av diesel och svett vaknade jag och Ollie upp till. Innan vi lade oss igår kväll såg vi till att allt var packat men ändå bad jag Ollie göra en översyn innan vi gick upp till frukosten. 

- ja, sa han. Bollarna oh mina nya Copa Mundial är med. Där ser man vad han tänkte på för under överkastet låg hans mobil och plånbok:-(

Vi gik upp till frukosten och satte oss till bords. Bara någon minut efter kommer Lellen in visslande med Hallands Posten chict under höger armen. Han närmade sig bordet där jag, Ollie och Erik preis satt oss. 

- Ahhh, ännu nu dag går vi till mötes med nya utmaningar och gamla skämt, sa han och log lite lätt.

- Va menar du? frågade Erik.

- Kan Ni ingenting elle? Det är ett gammal ordstäv, svarade han innan han visslande tog sig runt de olika borden frram emot buffén.

- Vad menar han? frågade Ollie.

- Jo, det det är så här att..... jag kom inte på någonting att säga, för en gångs skull.

Det vimlade av folk kring receptionen när vi skulle checka ut och bege oss till annat boende. Stämning var ganska hetskt när det stegade fram en man till mig och frågade hur det hade gått under veckan. Vad menar han undrade jag och svarade till slut hyffsat.

- Vilken sport har du varit med i? löd nästa fråga. Jag valde att inte kommentera frågan utan tittade på min klocka.

- Jag har vunnit Vansbro simningen tre gånger såväl med som utan våt dräkt, sa mannen.

- Suveränt, sa jag, hur kommer det sig att Ni orkar i det kalla vattnet?

Då ropas det från receptionen till mannen jämte mig att allt var klart och de skulle åka. Innan han lämnade mig frågade han om mitt namn och jag svarade:

- Tobbe, Tobbe Karnevi!

Han hastade iväg och ropade:

- Rosén, Micke Rosén. Det var det sista jag hörde innan han försvann i folkvimlet och ut genom entrén.

Jag tänkte bara neeej! När vi står där och grubblar hör jag en röst en bit bakom mig.

- Hur svårt kan de va elle?

Jag kände genast igen rösten och när jag vred en aning på huvudet såg jag Roger spatsera fram. Roger var för dagen klädd i Man Uniteds tränings tröja. Stegen blev allt intensivare och för att spä på det hela lite extra kavlade han upp tröjan lite och visade sin tatuering av Uniteds klubbmärke. Först blev det helt tyst i foajen och alla tog ett steg åt sidan. Sedan hördes det ett sorl och vilda spekulationer kring oss innan han glatt ropade.

- Klart! Nu drar vi vidare. 

Fast vägen till p-huset där bilen stod inte var lång, 200 m, så tog det oss 1 1/2 Elvis låt. Folk stoppade upp oss hela vägen och ville prata. Sedan var det ju packningen, den här djävla packningen, det var datorväska med dator, padda och en massa spelarprofiler vi satt upp under de två första dagarna. Sedan var det ryggor med bollar, skor, taktiktavlor mm och sist men inte desto mindre tyngst, kläderna. Jag såg på lellen att den positiva känlsan han hade vid frukost bordet var borta. Plötsligt ställer han ner kylbagen och utbrister.

- De ska fan va agent! packa upp, packa ner, transfer mellan de olika hotellen för att sedan packa upp igen. Nya sängar och nya frukostar! Vete tusan om man orkar detta så många år till. 

Vi kom fram till stället vi parkerat bilen på och det enda jag kan säga är att det var inga stora fickor de hade här. Roger inspekterade bilen noga, kände på däckdjupet och kollade oljestickan.

- Ser bra ut inför färden konstaterade han innan han insåg ett nytt faktum. Hur skall vi få ut bilen?

- Det är bäst att jag slingrar mig in här, sa han självsäkert! Sagt och gjort eller inte. Tll slut kör vi ur garaget och Roger fäller ner sina solglasögon och sa.

- Nu blåser vi vidare!!

250 meter senare vek han av in på en parkering. Här blir bra viskade han. 

- Packa ur pojkar men ta bara med det nödvändigaste, sa han. Vi låter bilen stå här och tar bussen ut till Sannarp och VFF:s match.

- Kan vi inte gå ut sa killarna i baksätet i kör.

- Gå? Skall vi gå dit ut? Är Ni inte kloka!, svarade Lellen. Sedan halade han upp busskortet och log så där i mjugg.

- Tobbe, tar du och betalar för en biljett? frågade han.

- Klart jag gör men hur länge skall vi stå här?

- Sätt i kortet bara så löser det sig när vi lämnar.

- Skulle inte Hasse komma? frågade Ollie.

- Jo, han kommer snart blev svaret när det pep till i Lellens telefon. Han lyfte upp solglasögonen och sa.

- Hur fan skall man kunna se på en sådan här skärm?

- Inte vet jag men den är ju nästan lika stor som den TV:n vi hade i husvagnen på 70 - talet, svarade jag.

- Hasse kommer inte, det har inträffat en stor läcka på Klintvägen, mumlade han.

Läcka? Klintvägen? Snabbt lade jag ihop 1+1 och kom fram till att Hasse inte alls jobbade på kommun. Han tillhör polisväsendet och är spion. Hur lätt lurad får man vara egentilgen? tänkte jag.

- Har han jobbat med det länge? sa jag lite slugt.

- E du dum elle? Han har jobbat där i hundra år snart.

Ja, det ser man. Man skall aldrig ta något för givet här i livet. Med raska steg begav vi oss de 100 m till busshållsplatsen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Micke Rosén ja?   Efter duschen plockade jag fram paddan och googlade lite på just detta namn. Jag fick fram att han var tränare för simmare i öppet vatten bl.a så nu var den gåtan löst. Jag tänkte gå ut fråga om de letat i Nissan som låg precis ...

Jag vaknade tidigt även denna tisdags morgonen den 2:a juli. Jag valde att ligga kvar lite i den underbara sängen och lyssna på det fridfulla ljudet av lastbilar som lastar av varor till hotellet. Trots att fönstren varit stängda hela natten doftade ...

Så nu stod vi här den lite regntunga mådags morgonen då det uret visade 08:00 1 juli 2013.Roger Lellen backade in den ny polerade SAABen på uppfarten. Han studsade ut som en för hårt stekt köttbulle ur förarsätet. Blicken var allvarsam och ansiktet s...

Vad är det som är på väg att hända med min kära fotboll?? Ställer mig den frågan nästan dagligen när jag ser alltmer sammanslagna lag i de olika ungdoms serierna samtidigt som barnkullarna blir större och större. Har sedan den tid som pojk och juni...

Jaha,  då var det över för denna gången. Landslaget Fotboll Skola har pågått på vallen i dagarna fyra. Det var ca 80 barn och 10 ledare kring dessa under dagarna. Vad har de gjort. Ja, de har lekt, fotograferats, fått prata med Svenska Kyrkan gälla...