Hej på er!
Jag heter Anders Åberg och är nygammal kanslist på Trollhättans BoIS. Jag skulle vilja göra en kort presentation av mig själv för Er.

Namn: Anders Åberg

Så då var det gjort. Nu till känslan att återigen sitta "på andra sidan väggen" om Tobbe. Ja, det är ju något som man får överväga innan man tackar ja till det här jobbet. Själv lyfte jag frågan med frugan och mina barn på följande vis:

Satt i bilen på väg hemifrån Göteborg, den store grabben hade varit på träning med blåvitt, "IFK Göteborg" alltså, han spelar där, när jag för första gången kom att tänka på att idag måste det ske! Jag måste berätta det idag, jag kan inte hålla inne det längre. Jag börjar ju på måndag. Hur skall jag gå till väga? Skall jag vara ärlig? Nja, jag behöver nog inte tala om allt,eller? Fasen också!!

-Pappa!!-Pappa!!

-Va, men vad i he.., vart är vi, vem är du? Krystade jag fram.

-Det är ju jag, Jesper, din son!

-Det vet jag väl men det var inte dig jag pratade till utan han på radion, svarade jag kraftigt tillbaka.

-Pappa, känner du inte igen rösten? De e ju Gudrun Schyman!! svarade Jeppe.

Jag kände att efter den här urladdningen krävdes det mat, tittade snabbt över axeln och konstaterade att vi snart var i Partille och det var inte långt kvar till Sävedalen. Nu undrar Ni säkert vad han skall göra där?? Jo, där ligger Oves Gatukök, detta paradis för oss pötetemos älskare. Han använder samma recept som 1954 då pappa Ove starartade gatuköket, nu mer är det "Gött mos" Peder som driver "snika". Frågade föresten en gång om receptet men med svarta ögon fick jag till svar:

- Det é lite hysch-hysch kring detta , fattar lá duu!!
Nu var det nära, hur lång kö är det idag? Jag fokuserade mig totalt på att komma före Jeppe i kön, han har blivit större nu och går inte på den gamle "kolla där" längre.

-Satan,satan,satan!! Utropade jag högt.

-Vad är det pappa? frågade Jesper. Det var en lång kö som ringlade sig ut från Oves. Här gäller det att tänka snabbt. Pessepaus? Nja, kanske inte i detta läge. Bombhota? Stanna och knyta skon? Nej, inget av dessa alternativ skulle fungera. Jag måste komma på något nytt, ja, något extraordinärt helt enkelt. Till slut kom jag på den perfekta planen.

Jag skall rulla fram mot parkeringen, lägga in friväxeln och hoppa ut i farten så att Jeppe blir tvungen att hoppa över på min sida och stanna bilen. Sagt och gjort!

-Va tusan gööör.... var det sista jag hörde innan jag med en kraftig smäll slog i ett av den där dj*a Oves bänkar. Benen domnade bort samtidigt som jag blödde ymnigt i ansiktet och slaget mot huvudet gjorde att jag sakta svimmade av när det small till på parkeringen.

-Grabben! Nu får la du kamma dej lite elle!!

Jag vaknade upp! Framför mig stod det en kille med långt hår och skägg som nästan gick ner till "killekal" och en skinnväst i svart.

-Va, var är jag? Mos, jag måste ha mos! Skrek jag ut i den underbara sommarkvällen.

-Göbbe lelle! Du måste ju göra ratt för däj fattar la duu!! sa den snälle killen som väckt upp mig. Han fortsatte:

- Du e skyldig maj en bamsekörv med gurkmajjo och en Pucko, å dö törka av däj ketchupen du har i fejjan!!

-Ja,ja svarade jag. Jag måste bara få tag i min son först.

Det är okey om jag förlorar idag men var är bilen och Jeppe? tänke jag. Där är den!! Pjuuu, vi hade bara kört in i ett par mopeder! Då blir det inget större väsen i alla fall.

Snällt bad jag mannen i väst:

-Kan du ta å flytta din överviktiga kärring, tror du, så jag får blod ner i benen! Det var ju därför mina ben hade domnat bort. Det jag trodde var blod var ju Heinz ketchup, det kände jag på smaken.Snabbt sprang jag till moppe parkeringen där Jeppe satt likblek vid ratten och tittade rakt ut i luften.

Lugnt sa jag:

-Där var du inte beredd va? Kom nu så går vi och käkar. Vi säger till mamma att det blev oavgjort idag, eller?
Baxade ut Jesper från vanen och vände mig om för att gå till MOSET, då körde jag näsan i bröstet på den skäggige snälle killens flickvän som nästan hade lika mycke skägg som han själv.

Jag sa:

-Kan ni vara så snäll å .......

Fortsättninger följer........