ÄÄÄntliiiigen är det dags för vår sedan länge planerade semester. Det hela startade egentligen under en helt vanlig regnig helg i November. Vinden tjöt runt husknuten och regnet piskade mot fönsterrutan. Det var alltså allmänt trist när vi satt och tittade på TV, efter att lillan lagt sig. Plötsligt i tystnaden förutom tjutandet runt knuten sa Maria:

-Lasse! Jag klarar inte det här klimatet längre. Vi måste skaffa oss något att se fram emot. 

 -Det har vi gumman, det har vi!! svarade jag. Först kommer Mellandags Cupen och innan vi hinner blinka så är det vår och värme med klassbollen!

- Åh Lasse, jag vet, men kan inte bara vi tre göra något? Utan att den där Karnevi skall vara inblandad? Ibland känns det faktiskt som om du bryr dig mer om honom och TBIS än vad du gör av oss!!

Dessa ord fick mig att tänka till, hon har rätt! Varför skall jag sitta fängslad med en 43-årig gubbe och en 63-årig förening? Jag är ung! Jag är stark! Jag är i mina bästa år!! Jag skall utforska VÄRLDEN!!

Måndag morgon och pigg som en lärka. Hoppade ur sängen så att det dunsade i golvet vid 11-tiden. Gick till köket för att se om kaffet var på vilket det naturligtvis var. Maria hade ju gått upp redan klockan fyra för att lillan vaknade så det är klart att det fanns kaffe.

- Hej gumman!! Undrar om Karnevi och Owe kommit till jobbet idag? Ser lite mörkt ut där borta tycker jag. Har du sett dom?

-Näää, fick jag till svar!

- Jag har kommit på en toppen idé, sa jag.

- Vadå?

- Vi ska på semester!!!