Vaknade för en stund sedan och smög mig ner för trappan. Det var tyst i huset men man hörde fåglarna kvittra glatt utanför.

- Kanske de också har semester att se fram emot? tänkte jag.

Jag hade inte sovit som bäst under natten, på grund av lite resfeber, tror jag.

När jag kom in i köket satt Maria med lillan som tydligen vaknat för flera timmar sedan, men hon såg lycklig ut där hon satt.

- Kan du inte säga vart vi skall? frågade hon.

- I sinom tid, i sinom tid, svarade jag.

Jag drack mitt morgon kaffe och bläddrade i TT/Ela som precis kommit.

-Kunde man må bättre? sa jag högt för mig själv.

- Nä, troligen inte svarade jag.

Efter kaffet var det dags att packa in allt i bilen. Det gick snabbt,  Maria hade gjort det.

 För att va riktigt säker på att resan skulle gå som vi planerat bestämde jag mig för att kolla så att SAABen kunde ta oss till resans mål. Jag satte mig i bilen och slog på tändningen, inga lampor lös!! Det här löser sig. Jag hade lagt upp resan i 7 etapper för att underlätta vår träsmak i rumpan samt att barnen skulle få vara utanför bilen lite i denna deras första riktigt långa semesterresa. Det närmade sig avfärd, vi skulle checka in vid 10.00 tiden för att sedan blåsa iväg 11.30 Som vanligt i dessa semestertider så är det försenat. Vi kommer inte iväg förrän tidigast 13.00

Jag satte mig bakom ratten för att köra iväg. Jag var helt slut efter allt jobb och att inte ha fått sova riktigt under natten. Skulle jag klara den här resan? Orkar jag med det här? Till slut gjorde jag det enda rätta en en man kan göra. Jag sa:

-Du får köra Maria!!

Jag återkommer om resan ner och mer ikväll.

Dagens Fråga!! Vart skall jag??